Om rytm och rim

I går bjussade jag på en dikt från 1970 – En indiansk kvinna – en dikt som jag hittade bland mina gamla papper. Jag har skrivit att jag ogillar dikter utan rytm och rim, men tydligen har jag själv försökt skriva på det viset. Hur väl jag lyckats kunde ni själva se. Numera gör jag inget sånt. Kan jag inte rimma ska det åtminstone finnas en tydlig rytm:

FN-skrapan står på en tomt

som skänktes av Rockefeller.

Det är en jävla dålig plats

för ett sådant hus att stå på.

Annars håller jag med poeten Ove Klinthäll som får bidra med

DAGENS DIKT:

Det är inte lätt att tyda dagens poesi.

Det ställs krav på den som önskar tränga in däri.

Rim och meter, däremot, på det ställs mindre krav.

Om Karlfeldt levat skulle han ha vänt sej i sin grav.

 I morgon ska jag försöka visa att jag kan både rytma och rimma.