Läs vänsterpressen och bli inspirerad!

En fördel med att vara pensionär är att man får tid att läsa, inte bara böcker utan också en massa tidningar. Borgerlig dagspress ger inte mycket. Verklig kunskap och begåvade resonemang finns numera bara i vänsterpressen.

Just nu har jag framför mej nr 12 av Proletären, vars ledarskribent presenterar Karl Marx svärson Paul Lafargue, som 1883 gav ut stridsskriften "Rätten till lättja". Honom hade jag aldrig hört talas om, men han ger ledarskribenten tillfälle till intressanta funderingar.

Sossar och moderater snackar om jobben. Sossarna vill satsa på utbildning, medan moderaterna vill pressa oss att ta vilket jobb som helst till vilken lön som helst. Blir lönerna tillräckligt låga kan överklassen hålla pigor och anställa en fattiglapp att gå ut med hunden.

Det avgörande är inte om jobben är produktiva och nödvändiga för samhället utan om de gynnar de rika. Den tekniska utvecklingen borde göra det möjligt för oss att arbeta mindre och få mer tid till annat än lönearbete. Men där sätter kapitalismen stopp. För utan lönearbete ingen profit.

Karl Marx svärson Paul Lafargue vände sej mot tvånget att sälja sin arbetskraft och föreslog en lag om tre timmars arbetsdag. En efterföljare i Sverige var tidningen Arbetets grundare Axel Danielsson. Sen deras tid har produktiviteten i Sverige ökat säkert 30 gånger. Ändå får vi veta att vi måste arbeta mer och helst till 75-årsåldrn eller tills vi dör. Det blir billigare så. För kapitalet.

Proletären vill höja Paul Lafargues och Axel Danielssons fana i debatten. Arbetslösheten måste bekämpas, men därtill behövs varken ständig omskolning eller fler låglönejobb. Den enkla lösningen är i stället att dela på jobben genom lagstiftning om kortare arbetstid, som Lafargue föreslog redan 1883. I boken "Rätten till lättja" – den skulle man gärna vilja läsa!

Men tidningen vill inte vara lika djärv som han. Låt oss börja med 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön, skriver den. Det ger arbete åt fler och ett bättre liv åt alla.