En av vårt lands första
nationalekonomer levde på 1700-talet och hette Anders Nordencrantz. Han
blev bland annat känd för att ha sagt:
– Många
fattiga är ett lands rikedom.
Det väcker
tankar. De fattiga räknades alltså inte till landet. Då måste landet ha bestått
av de rika. Och deras rikedom bestod då av de fattiga, som alltså gjorde de
rika rika. Ni hänger väl med? Det är ju bara logiskt.
Många
fattiga är ett lands rikedom.
Det låter
välbekant även i dag. Antalet fattiga ökar. Alltså ökar landets rikedom. Och
det måste ju stämma, eftersom de rika i dag blir allt rikare.
Den som
vill öka landets rikedom bör enligt denna logik se till att antalet fattiga
ökar. Och är det inte just vad våra makthavare håller på med? Jovisst!
Vi vanliga
människor är klokare än dom som styr oss. En genomsnittlig svensk arbetare kan
räkna ut att det inte lönar sej för samhället att avskeda ett vårbiträde. Med
socialbidrag och utebliven inkomstskatt går det ekonomiskt jämnt ut.
Om man
dessutom räknar med att den avskedade blir ledsen och att den som skulle vårdas
blir vanskött så gör samhället en avsevärd kvalitetsförlust.
Såna
beräkningar är enkla för vanligt folk men svåra för makthavare som inte umgås
med vanligt folk och aldrig drabbas av sina egna beslut. Vanligt folk begriper
att det som sparas in på ett håll måste tas ut nån annanstans. Vanligt folks
tänkande är logiskt – och därmed planekonomiskt.
Det finns
ekonomer som skamlöst går de rikas ärenden. Jag minns att Bo Södersten för
några år sedan delade in Sveriges befolkning i närande och tärande.
De närande
var landets två miljoner privatanställda. De tärande var närmre fem miljoner,
främst de offentligtanställda men också exempelvis pensionärer, arbetslösa,
sjukskrivna och asylsökande. Om en lekskola eller ett servicehem
privatiserades, förvandlades personalen från tärande till närande.
Jag undrar
om 1700-talets Anders Nordencrantz skulle ha räknat enbart de fattiga
privatanställda till landets rikedom eller om han skulle ha räknat oss andra
dit också.
Vart dagens
makthavare räknar oss vete fan. Men att vi ska göra de rika rikare, det vet vi.
Jag antar att vi ska glädja oss åt att ändå ha fått en uppgift i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar