Jag är uppvuxen på Söder i Stockholm på 1920-
och 1930-talen. Då var Söder en arbetarstadsdel. Nu har Söder blivit en plats
för en välbeställd medelklass. I Dagens ETC 5 juni läser jag:
Södermalm är större än de flesta städer i
Sverige. På en liten inklämd ö ryms över hundra tusen personer, och det händer
något med människor som blandas på en liten yta och har god ekonomi. Här finns
massor med teater (till och med opera), bio, musikställen och fler kaféer och
restauranger än man hinner besöka. Och vill du lyssna på musik är det bara att
gå några kvarter.
Här bor folk som arbetar med media och reklam
och fungerar om skrivare åt den rika makten som finns inne i city. På Söder
erbjuds ett blandat och utbudsrikt liv…
Det har tydligen hänt en del med mitt gamla
Söder. Jag minns att mina föräldrar betalade 75 kronor i månaden för en
tvårummare. Vad en sån lägenhet kostar i dag kan jag bara ana. Bland oss
kulturarbetare är inkomsterna väldigt olika. Jag märker stoltheten i rösten hos
den kollega som säger sej bo på Söder i Stockholm. Den betyder: Det har jag råd
med.
Själv skulle jag inte ha råd att flytta
tillbaka till Söder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar