Vi behöver en arbetarrörelse!

I dag fäster jag mej vid en rubrik i Folkbladet: Allt färre 15-åringar i kyrkan. "Kyrkorna har det kämpigt att hitta nya konfirmander. På fyra år har de ungdomar som konfirmerar sig i Norrköping minskat med en tiondel."

En kyrkoherde ser flera orsaker till nedgången. Han säger:

– Allt fler föräldrar till ungdomarna är inte själva aktiva i kyrkan. Dessutom tror jag att behovet av att tillhöra en organiserad rörelse minskar.

Ja, eftersom det inte längre finns någon arbetarrörelse i Sverige. Den fanns i min ungdom. Där var ateismen självklar. Kyrkorna stod lika tomma då som nu. Vi skulle aldrig ha tillåtit rika oljesheiker att finansiera moskebyggen i Sverige. Internationell solidaritet var självklar. Vi skulle ha välkomnat flyktingar och invandrare men inte tillåtit dem att ta med sej hit det de flytt från.

Ungdomen vänder kyrkan ryggen. Utan att formulera sig tar de unga avstånd från medeltida vidskepelse. Eftersom de saknar egen organisation är risken stor att de hamnar hos Sverigedemokraterna eller någon annan skum rörelse.

Vi behöver en svensk arbetarrörelse. Den borde byggas inom Vänsterpartiet – men? Den måste byggas av folk som inte låter sej besegras av fiendens främsta vapen, pengar! Som inte låter sej köpas!

De unga reagerar sunt. Tar avstånd från den medeltida vidskepelse som kallas religion. Men de gör det utan att formulera sina ställningstaganden. Det borde någon göra åt dem.

Vi behöver en arbetarrörelse.