Teve är ett bra sömnmedel

Varenda kväll sitter jag och glor på teve. På det ena programmet mer korkat än det andra. Så gör också miljoner andra människor har jag förstått. Folk måste ha reagerat på detta. Och visst – några av våra begåvade poeter har ironiserat över dumburken. Till exempel Alf Henrikson som redan 1992 diktade så här:

Min anfader språkade milt i sitt tjäll

ty min anfader saknade teve.

Och när orden tog slut tog min anfader kväll

och min anmoder sussade breve.

Det var människans lott i vårt dåtida land

på den dåtida himlakroppen

att tala och tänka på egen hand

om de senaste världsförloppen.

Jag hann tänka på detta en kuslig sekund

tills de gudskelov fixade proppen.

Och poeten Ove Klinthäll funderade så här kring televisionens mångfald och valfrihet:

När Hyland fick snurren på sin Karusellen

så samlades Sverige vid radion om kvällen.

Sen satte sig såväl baronen och greven

som ofrälse folk framför Hörnan på teven.

Dan efter var samtalet alldeles givet

för alla såg samma program här i livet.

Nu har vi en massa kanaler att ramma

och alla är lika men inget detsamma,

och samtalsämnen är svårt att få fram

för ingen har tittat på samma program.

När jag hade hustru att prata med tittade vi sällan på teve. Vi hade annat att prata om, barnbarnens hyss och böcker vi läst. Nu sitter jag här ensam och glor. Och somnar framför teven. Bästa sömnmedlet är Vem vet mest? Det får mej att somna på mindre än tio minuter.