måndag 9 juni 2014

När blir man färdig med språket?


En rolig bok att dra lärdom ur är Vett och etikett i språket av Lars Melin (Norstedts Akademiska Förlag 2007). Melin säger att man kan skriva felfritt men ändå begå fel och ger roliga exempel: Jag fick ett marsvin av mormor som luktade pyton. Den döde kom cyklande från vänster (efter trafikolycka). Rafael gjorde ett stort antal madonnor med barn.
Ett fel som på senare tid blivit vanligare i skolan är särskrivning av sammansatta ord. Vad är en svart sjuk man, är det en som kan vårdas av en sjuk syster? Lever pastejen? Ja, det är kanske lika troligt som att stekt höns lever.
Språket är ologiskt. Varför heter det "God jul" men "Glad påsk"? Varför är "Han kommer" säkrare än "Han kommer säkert"?
Lars Melin bryter ner mina föreställningar om rätt och fel. Det är inte fel att säga "Han är tuffare än mig" i stället för "Han är tuffare än jag". För si – "än" kan vara antingen preposition eller bindeord, i senare fallet med en tänkt satsförkortning "än jag (är)".
För att begripa det bör man vara slängd i grammatik. Det är Lars Melin. Han vet att "inte vågat kommit" och "inte fått gjort" heter dubbelt supinum. Och han är beredd att godkänna det lika väl som "inte våga komma" och "inte fått göra".
Så långt hänger jag inte med. Ty fast jag skrivit nästan hundra böcker har jag aldrig blivit färdig med språket.

   



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar