En rolig bok att dra lärdom ur är Vett och etikett i språket av Lars
Melin (Norstedts Akademiska Förlag 2007). Melin säger att man kan skriva
felfritt men ändå begå fel och ger roliga exempel: Jag fick ett marsvin av
mormor som luktade pyton. Den döde kom cyklande från vänster (efter
trafikolycka). Rafael gjorde ett stort antal madonnor med barn.
Ett fel som på senare tid blivit vanligare i
skolan är särskrivning av sammansatta ord. Vad är en svart sjuk man, är det en
som kan vårdas av en sjuk syster? Lever pastejen? Ja, det är kanske lika troligt
som att stekt höns lever.
Språket är ologiskt. Varför heter det
"God jul" men "Glad påsk"? Varför är "Han kommer"
säkrare än "Han kommer säkert"?
Lars Melin bryter ner mina föreställningar om
rätt och fel. Det är inte fel att säga "Han är tuffare än mig" i
stället för "Han är tuffare än jag". För si – "än" kan vara
antingen preposition eller bindeord, i senare fallet med en tänkt
satsförkortning "än jag (är)".
För att begripa det bör man vara slängd i
grammatik. Det är Lars Melin. Han vet att "inte vågat kommit" och
"inte fått gjort" heter dubbelt supinum. Och han är beredd att
godkänna det lika väl som "inte våga komma" och "inte fått
göra".
Så långt hänger jag inte med. Ty fast jag
skrivit nästan hundra böcker har jag aldrig blivit färdig med språket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar