I sitt tal på Karl Gerhards begravning sa
Erland Josephson:
– Din död är en oersättlig förlust, ja den
känns nästan som en fara.
Faran måste ha varit att den satiriska
revykonsten skulle dö med Karl Gerhard. Så blev det också närapå. Vi har haft
Tage Danielsson som apropå första maj frågat vad det är för mening att gå om
man inte vet vart man ska. Vi har haft radiogruppen På Håret som efter
Palmemordet sjöng på toner ur Glada änkan.
Vi har haft drift med kungahuset i TV4, men vad mer?
Vi som hängt med från det tidiga 1940-talet
och upplevt den meloidiösa schlagerns och den friska satirens tid, vi kan sakna
en estradör som Karl Gerhard och tänka oss vad han skulle ha kunnat sjunga om
skadegörare som Fredrik Reinfeldt. Eller om vilken som helst av USA:s
presidenter. Kanske:
Han
gläder sig barnsligt åt var invalid
han
är ett bedårande barn av sin tid…
Eller vad han skulle ha haft för kommentarer
till presidenter i väst, till oljekrig och rondellhundar, till moderater och
sverigedemokrater. Får vi någonsin tillbaka en revykonst med klös och mening?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar