Eftersom jag inte själv har något att berätta,
snyltar jag även nu på poeten Ove Klinthäll. Han fortsätter att undersöka hur
det gick för våra mediekändisar och har nu kommit fram till Askungen:
Och
Askungen gick i dansen på balsalens golv,
men
snubblade och bröt benet när klockan slog tolv.
Skons
vänstraste klack, för hög var den allt
ty
flickan var nämligen lätt högerhalt.
Det
hade hon kompenserat med höjning av klack,
men
den manipulationen, förstår du, den sprack.
När
hon sprang iväg var det klacken hon bröt
–
och benet – så hon slog i golvet och tjöt.
En
livmedikus var inte till gagn på nåt vis,
berusad
han satt och sov i en kall öppen spis.
Och
prinsen, den knölen, han pyste direkt
när
han såg att tjejen var såpass defekt.
Så
Bröderna Grimm var alltså ett karlpar som ljög,
dom
låtsades inte ens om att prinsen var bög.
Ja
balfolket var allt ett jädrans patrask,
och
Askungen själv, hon var bara ett fnask.
Askungen, eller Cendrillon (franska av cendre,
aska) är en folksaga om en ung flicka som behandlas hårt av sin styvmor och
sina högfärdiga styvsystrar och tvingas arbeta sin piga för dessa. Det fick jag
veta när jag googlade Askungen, enda sättet för mej att få kunskap. Var Ove
Klinthäll får sina kunskaper vägrar han att upplysa oss om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar