När man läser en nobelpristagare väntar man sej en sällsam
upplevelse. Jag köpte en bok med berättelser av Alice Munro, novellkonstens
mästare och årets mottagare av Nobels litteraturpris. Satte mej tillrätta för
en skön lässtund – men blev besviken!
Jag är ingen tålmodig läsare. Jag vill redan på första sidan få
veta vad jag ska få läsa om. Själv ger jag ofta klara besked från början: "Det
här är historien om trälpojken Halte." Så direkt behöver man inte vara,
men om en författare inte efter två sidor har fångat mitt intresse slänger jag
ifrån mej boken.
Alice Munro fick större chans. Jag läste tre sidor av varje novell
i boken jag köpt, men fick ändå inte klart för mej vad det var hon ville
berätta. Av recensionsklippen på bokens baksida får jag veta att hon är en
enastående berättare. Jag kan ju inte misstro Expressens, Correns och
Göteborgs-Postens recensenter.
Den enda slutsats jag kan dra är att jag är en usel läsare. Det är
nog så att jag har skrivit fler böcker än jag läst. Ska jag gå ur tiden utan
att ha kunnat uppskatta en litterär nobelpristagare? Eller ska jag tvinga mej
igenom tröglästa texter för att så småningom bli lika mottaglig som
tidningarnas recensenter och akademins nobelprisutdelare? Ni som vet – hur gör
man?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar