Nu känner jag mej inte bortglömd

Tecknare kan rita en bild av mej, en fotograf kan ta ett foto av vem som helst. Mer sällsynt är ett porträtt på vers. Det ska en skicklig poet till, och en sådan är Ove Klinthäll som porträtterat mej så här:

"Nu går jag ut", sa gamle Sven

"och sätter fyr på marknaden!"

Men dock, han tänkte efter först:

"Var blir effekten bäst och störst?

Gå in till skolan nån lektion

och be dom: Gör revolution!

Att spränga eller nåt på ICA?

Nej, där finns inte några rika.

Dra in till stan, till H&M

och hota med att spränga dem?

Lars Stjernkvist borde sättas dit,

men han är ju en trevlig skit.

Och Reinfeldt borde klippas till,

men slåss är ingenting jag vill.

Så då, vad gör jag. Sitter här

som hjälplös revolutionär

och tänker 70-tal och gnäller.

Det vart ju ingen skräll då heller.

Nå, faktiskt är jag ganska trygg

men har nåt fanstyg i min rygg,

kan knappast gå och inte jogga.

Men en sak kan jag ändå: Blogga!

Det är just nu det enda stället

där jag kan slåss mot tjyvsamhället!

I går ägnade DN kultur en helsida åt att kritisera Trälarnas vänstervridning med anledning av nyutgåvan. Med ett foto av mej från 1969 med Che Guevara i bakgrunden. Kritiskt ja, men skitsamma vad som sägs, huvudsaken att det sägs, och en helsida i DN är väl värd ett par hundratusen som annonsplats.

Nu sitter jag här med nåt fanstyg i ryggen och ska fylla 89 och känner att jag nog gått för länge ovan jord. Därför är jag glad att ha fått uppleva, inte bara tecknade och fotograferade porträtt utan också det fina porträttet på vers som står härovan. Nu kan jag kila vidare utan att känna mej bortglömd.