Kulturarv – vad är det?

Kulturarv bör vara våra förfäders röster inom oss. De döda är döda men de talar genom dikter, visor, berättelser, ordspråk och gärningar som lever i folkets minne. Och som borde läras ut av skolan.

I klassamhället är den härskande klassens försök att styra folkets medvetande en del av förtrycket. Där är man "bildad" med en bildning som inte kan användas till något. Att vara eller inte vara. Om du är bildad vet du att det är en fras ur Hamlet av Shakespeare. Men vad ska du ha det till?

I vårt samhälle blir kulturen splittrad. Man får plocka ihop ett eget kulturarv av sånt som råkar komma i ens väg. Mitt eget minne rymmer en väldigt brokig blandning. Fast jag är socialist är det sällan kampsånger som klingar i skallen på mej. Där kan det i stället dyka upp en strof av skalden Kellgren som levde på 1700-talet och skrev i Salig Dumbom:

I politiken var hans tro

vad ingen bonde lär förgäta

att om man mjölka vill sin ko

bör man ock ge den till att äta!

Den versen drar löje över arbetsköpare som vägrar betala anständiga löner. De begriper inte att de gräver sin egen grav. De är tillåmed dummare än Salig Dumbom.

Jag har läst historia i August Strindbergs Svenska Folket. Strindberg visste ingenting om vår tid, han dog 1912. Men han hade den tidlösa insikt som förtjänar att bli kulturarv. Han skrev om 1300-talets Visby:

"Visby råkade, som sagt, i ett sådant onaturligt tillstånd av hopade rikedomar bredvid ett väl dolt elände, som på handelsspråket kallas blomstring."

Det kunde vara en beskrivning av dagens svenska välfärd.

Ett annat föredöme kunde vara Joe Hill. Han var arbetarkämpe, därför vill inte skolan ha honom. Men han finns till hands den dag vi behöver honom:

Om jag någonsin ska strida

blir det för vår fana röd

Och geväret vill jag vrida

mot tyrannen till hans död!

Jag undrar ofta hur den nya generationens kulturarv kommer att se ut. De som är uppfödda på discodunk med obegripligt textskval eller på rockvideos med handlingslöst bildflimmer – kommer de att kunna hämta styrka ur fädrens erfarenheter eller hitta ord att förlöjliga överheten med?

Man får väl tro det bästa. Och om de kommer att ha likadana politikerbroilers som vi kan man hoppas att de åtminstone har läst Andersens saga om Kejsarens nya kläder.