I Dagens Nyheter
läser jag:
Den borgerliga regeringen har lovat att Sverige ska få Europas bästa skola. Med
skolpengens hjälp ska elever och föräldrar få större valfrihet. Skolorna uppmanas
att profilera sig, satsa mer på musik, teknik, alternativ pedagogik eller vad
de vill.
Tidningen skriver om en skola där eleverna i klass 6 är mycket besvikna.
Förra året när de gick i femman var de 25 i klassen. När höstterminen började
pressades ytterligare fem bänkar in. Nu är de 30 elever i klassrummet för att
skolan ska spara pengar.
– Vi sitter så nära så vi stör varandra, säger en elev. Och vi får inte lika
mycket hjälp längre.
Eleverna klagar också
på maten. På fredagarna får de bara filmjölk och müsli och knäckebröd med
pålägg. Och aldrig mjölk, bara vatten.
– Ibland är det för lite mat. I går när det var spagetti och köttfärssås
blev vi inte mätta.
– Vi sparar, säger en rektor. Men vi kan inte hålla på och skära radergummin
i två bitar. Det enda som ge några pengar är att ta bort tjänster. Och det
sliter på både lärare och elever.
Som jag sa är det
Dagens Nyheter jag citerar. Men inte DN för i år utan ett klipp i mitt arkiv ur
DN för 2 november 1992. DN för tjugo år sedan.
Tjugo år låter som en lång tid. På tjugo år skulle vi kunna lära oss många
saker, göra nyttiga erfarenheter och hinna med många förbättringar. Inte
särskilt mycket har vi gjort. Ett tjugo år gammalt reportage ser ut som om det
kunde vara skrivet i dag.
Folkets fiender har regeringsmakten nu som då. Så folket tycks inte ha lärt
sej ens det viktigaste ett folk bör kunna .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar