Som vatten förvandlas till gas

I går mötte vi här en ung poet som gjorde mej glad och hoppfull. Men vad är det jag hoppas på? Socialismen? Kan det inte tyckas lite främmande och orealistiskt, så högervriden som vår värld nu ser ut?

Kanske det. Men då måste vi fråga oss hur pass allvarligt vi ska ta på den teoretiska bakgrund som våra studier gett oss.

Inom det marxistiska tänkande som undanhållits svenska folket finns den dialektiska lag som handlar om kvantitativa och kvalitativa förändringar.

Man kan illustrera den med hur vatten förändras när det värms upp. Antalet grader ökar men det är fortfarande vatten, tills det plötsligt vid hundra grader förvandlas till en gas, alltså till något helt annat.

En kvalitativ förändring kommer som ett plötsligt resultat av en kvantitativ förändring.

Om den lagen är allmängiltig så kan den tillämpas på det mänskliga samhället också. Vår medvetenhet ökar, vi är fortfarande passiva och förtryckta, men vi blir klokare. Och så en dag pockar det över. Bitarna faller på plats. Vi reser oss och säger: Nä nu jävlar!

Då kommer folkets kultur att blomma upp och samhällsomvandlingen att genomföras. Efteråt kommer vi som alla befriade folk att fråga: Hur fan kunde vi ha det som förut? Varför väntade vi så länge?

Då blir vi ett klokt och vaket folk. Då behöver ingen frukta folkomröstningar som nu anses odemokratiska eftersom folket säkert röstar fel. Då lever vi alla upp och skapar en kultur som inte förtrycker utan lever och gestaltar.

Så ser min vision ut.

Verklighetsfrämmande och kanske lite barnslig rentav. För alla som inte vill se att det faktiskt är en naturlag som gör att vatten inte tål mer än hundra grader utan att förvandlas.