Kulturarv bör vara
våra förfäders röster inom oss. De döda är döda men de talar genom dikter,
visor, berättelser, ordspråk och gärningar som lever i folkets minne. Och som
borde läras ut av skolan.
I klassamhället är den härskande klassens försök att styra folkets
medvetande en del av förtrycket. Där är man "bildad" med en bildning
som inte kan användas till något. Att vara eller inte vara. Om du är bildad vet
du att det är en fras ur Hamlet av Shakespeare. Men vad ska du ha det till?
I vårt samhälle blir
kulturen splittrad. Man får plocka ihop ett eget kulturarv av sånt som råkar
komma i ens väg. Mitt eget minne rymmer en väldigt brokig blandning. Fast jag
är socialist är det sällan kampsånger som klingar i skallen på mej. Där kan det
i stället dyka upp en strof av skalden Kellgren som levde på 1700-talet och
skrev i Salig Dumbom:
I
politiken var hans tro
vad
ingen bonde lär förgäta
att om man
mjölka vill sin ko
bör man
ock ge den till att äta!
Den
versen drar löje över arbetsköpare som vägrar betala anständiga löner. De
begriper inte att de gräver sin egen grav. De är tillåmed dummare än Salig
Dumbom.
Jag har
läst historia i August Strindbergs Svenska Folket. Strindberg visste ingenting
om vår tid, han dog 1912. Men han hade den tidlösa insikt som förtjänar att bli
kulturarv. Han skrev om 1300-talets Visby:
"Visby råkade, som sagt, i ett sådant
onaturligt tillstånd av hopade rikedomar bredvid ett väl dolt elände, som på
handelsspråket kallas blomstring."
Det kunde vara en beskrivning av dagens svenska
välfärd.
Ett annat
föredöme kunde vara Joe Hill. Han var arbetarkämpe, därför vill inte skolan ha
honom. Men han finns till hands den dag vi behöver honom:
Om jag
någonsin ska strida
blir det
för vår fana röd
Och
geväret vill jag vrida
mot
tyrannen till hans död!
Jag
undrar ofta hur den nya generationens kulturarv kommer att se ut. De som är
uppfödda på discodunk med obegripligt textskval eller på rockvideos med
handlingslöst bildflimmer – kommer de att kunna hämta styrka ur fädrens
erfarenheter eller hitta ord att förlöjliga överheten med?
Man får väl tro det bästa. Och om de kommer att
ha likadana politikerbroilers som vi kan man hoppas att de åtminstone har läst
Andersens saga om Kejsarens nya kläder.
Därför är det kul att höra att en grupp som Mando Diao spelat in en cd med dikter av Fröding!
SvaraRaderaSusan Voss