Vad jag lärt av en troende kristen

Jag har alltid uppfattat Jonas Gardell som en oförarglig pajas, en underhållare utan allvarliga avsikter. Nu läser jag hans bok Om Jesus (Norstedts) och möter en kunnig och påläst skribent som väl förtjänar sin titel som teologie hedersdoktor.

I våra kyrkor hänger Jesus på korset som symbol för den kristna tron. En stilig karl. Så har han i tusen år uppfattats av konstnärer som avbildat honom och av kärlekstörstande nunnor som drömt sig vara hans brud i nattliga klosterceller.

I Gardells bok möter vi en helt annan man. När Jesus började sin verksamhet vid trettio års ålder hade han levt längre än de flesta samtida. En kortväxt träarbetare, märkt av fattigdom och nersliten av hårt arbete, åldrad och förmodligen tandlös.

På vissa platser fanns rader av kors med ruttnande lik som fått ansiktena sönderpickade av kråkor och armar och ben bortslitna av vilda djur som här fick äta sig mätta. Jesus kropp hade inte hunnit börja ruttna, men i övrigt måste han ha liknat sina olycksbröder. Blod, urin och avföring klibbade fast vid de döende som jämrade sig och vred sig med strupar hopsnörpta av törst.

Det viktiga i den tidiga kristendomens förkunnelse var att Kristus skulle komma tillbaka inom kort. Paulus trodde det, liksom även de fyra evangelisterna. Men de hade fel.

Kristendomen hade fel, ändå har den överlevt, säger Gardell. Medan han skrivit boken har Gardell frågat sig hur han skulle komma ifrån dessa studier med tron i behåll. Han skriver: Kan vi tro på en rörelse som hade fel i vad den själv ansåg viktigast, alltså Kristus snara återkomst? Ja, Jonas Gardell kan. Jag är troende, skriver han.

Det är inte jag. Men jag är intresserad av historia och Gardell har gett mej värdefulla historiska kunskaper. I varje krucifix kommer jag att se en naken. kortväxt åldring med ögonen utstuckna av fåglar och benen uppätna av hundar, inte uppspikad utan bunden på ett lågt kors och omgiven av surrande flugor. Så skulle Jesus se ut i våra kyrkor om han skulle vara sant avbildad. Men religion har ingenting med sanning att göra.

Gardell har gjort dåtidens verklighet synlig. Det förtjänar han beröm för. Men hur han kan fortsätta att tro är obegripligt.