Om du vill bli författare

Jag har alltid tyckt att flera av oss borde skriva. Alla har vi något att berätta, men många vågar inte. De tror inte att de kan skriva korrekt. Men det ska man ju inte heller! Jo, kanske i en avhandling men inte i skönlitteratur. Där är det ju det personliga språket som gäller.

Den amerikanske deckarförfattaren Elmore Leonard som dog 20 augusti i år har gett goda råd. DN gav några exempel: Börja aldrig en bok med att beskriva vädret. Undvik att ge utförliga beskrivningar av figurer. Där håller jag med. Läsarens fantasi ska få vara med och ge utseende åt dina figurer. Och – viktigast – använd aldrig något annat verb än "sa" när du skriver dialog. Alltså inte "skrattade han" eller "snyftade hon". Man skrattar eller snyftar inte fram ord.

Du kan också få hjälp av en bok från Ordfront, Skriva börjar här av Maria Küchen. Hon låter poeter, romanförfattare, kritiker, journalister och andra berätta om sina jobb och ge råd åt den som vill pröva på.

Ett avsnitt handlar om att skriva sångtexter. "När kärleken föds har den inget namn" är en sångrad med språkkänsla. "En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för dig" associerar bara till hjärtsjukdom. En del av ett hjärta kan inte slå, antingen slår hela eller också inte.

En journalist säger. "Jag skriver för att tala om för dom där nere när dom där uppe ljuger".

Råd till unga skrivande: Skaffa erfarenhet från något annat jobb! Att skriva kan bara bli ett yrke för den som har något att skriva om!

Författare har rätt att ljuga. Det är inte säkert att alltför snälla flickor och pojkar ska bli författare.

Troligen blir du refuserad. Men det är bättre att få en bra text refuserad än att få en dålig text publicerad. Säger Maria Küchen. Och jag får väl hålla med, jag som aldrig blivit refuserad fast jag kanske ibland borde ha blivit det.