Dansa kan jag inte men läsa kan jag

När veckan hunnit till lördagskväll

man längtar till en dans

Gitarr och dragspel och stråkkapell

ger kvällen extra glans…

Till det man saknar när man blir gammal hör dansen. Mina föräldrar möttes på en dansbana, dansade ända upp i 80-årsåldern och fick visa upp mazurka i TV. Själv lärde jag mej både spela och dansa. De känns väldigt länge sen. När man inte kan gå tio meter utan kryckor känns dans som något väldigt främmande.

Vad är då dans för något? Det är något vi ägnat oss åt så länge vi varit människor. Det finns en teori om att musik och dans skapats för att stärka gruppens samhörighet. Sånger har förmodligen alltid använts för att underlätta fysiskt arbete. Pråmdragarsånger och marscher känner vi till. När dagens ungdom rör sig i trängsel till stark diskomusik kanske de närmar sig grottfolkens extas?

Allsång och körsång ger ett starkt lyft i livet. De flesta av oss mår bra av att plinka piano eller tralla en stump.

Man har tyckt sig märka att barn som börjar spela instrument i tidiga år får en bättre matematisk förmåga och även blir bättre i språk.

Min pappa Gunnar skrev:

Och vi som hunnit bli gammalgrå

vi vill nog ta oss en sväng ändå

Att säga nej till en gammalvals

det kan vi inte alls.

Jo, det kan vi, åtminstone jag. Så långt har det gått och det känns lite tråkigt. Jag får nöja mej med att plinka lite på gitarren och drömma om forna dar.

Men läsa kan jag. Nu har jag letat fram en bok som jag vill rekommendera. Det är Töres Theorells Noter om musik och hälsa. Den är utgiven av Karolinska institutet. Som läsare får man acceptera sin okunnighet och hoppa över facksnack om oxytocinhalt i blodet, alexitymi, hjärnans morfologi och diastoliskt blodtryck. Klarar man det får man här en hel del att fundera över kring musik och välbefinnande.