Det
Stockholms Söder där jag växte upp var en arbetarstadsdel. Det är det inte
längre. Den tvårummare där vi betalade 75 kronor i månadshyra säljs nu för
miljoner. Om hur det gick till när en inflyttad medelklass tog över Söder från
dess arbetarbefolkning kan man läsa i Lena Kallenbergs roman Södermorsor (Leopard förlag 2010).
Stockholm har sina stora skildrare.
Strindberg, Fogelström och nu Lena Kallenberg. I Apelsinflickan beskrev
Kallenberg 1800-talets Södermalm. I Södermorsor visar hon hur dagens Söder
kommit till. Det är förändring på gång överallt. Man beslutar införa kodlås på
portarna. En småbarnspappa säger:
–
Folk kan inte hälsa på hos varann spontant längre, hela samhället är på väg åt
helvete och hur ska småungarna komma ihåg en massa siffror!
Mycket
riktigt – snart börjar ungarna irra omkring på Götgatan för att de glömt
portkoden.
Lena Kallenberg får Söder att leva så
som vi minns den, vi som vuxit upp i stadsdelen. Där doftar stekt falukorv och
pytt i skymningen. Fred Åkerström sjunger på utomhusteatern under kastanjerna i
Vitabergsparken. Snart 80-årige Ivar Lo går ner från Bastugatan för att köpa
tändstickor och se lite folk. I Björns Trädgård umgås alkoholister,
sjukpensionärer, parkbänksnötare och frånskilda med vem som råkar komma dit.
Det finns gamla hus med smålägenheter
kvar, men där börjar kakelugnarna rivas och ersättas av elradiatorer och
lägenheterna slås ihop till större. Fattiga barnfamiljer och pensionärer ska
bort. Småbutiker ger plats åt livsmedelshallar. Ölcaféer blir pizzerior.
Hyreslägenheter förvandlas till bostadsrätter. Enrummarna försvinner. Nu ska
det vara fyra-fem rum. Och garage.
Dom
lyckades, vilka "dom" nu är. Lena Kallenberg beskriver ett dramatiskt
skeende i Stockholms nutida historia. Det är bara att upprepa: Stockholm har
här fått en ny stor skildrare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar