Ju
högre man kommer i inkomst, desto bättre förstår man hur fint kapitalismen
fungerar.
Så säger Gösta Ekman med fräck ironi. Han kan rösta på
Vänsterpartiet men ville inte vara politiskt aktiv, för "konst kan aldrig
vara partitrogen".
Gösta föraktar skvallerpressen. I
sin ungdom kan man längta efter att bli känd men det går fort över, menade han.
I mitten av 1980-talet hade Expressen räknat ut att det sålts 11,6 miljoner
biljetter till 22 filmer där Gösta haft bärande roller.
Att
bli berömd och tjäna stålar och ändå behålla sitt hjärta till vänster – det är
något mycket berömvärt. I dag vill jag rekommendera boken Gösta Ekman, farbrorn som inte ville va´ stor av Klas Gustafson som
Leopard gav ut för några år sedan.
Gösta
Ekman tycks vara ett föredöme. Jag undrar hur jag själv skulle reagera på
rikedom och kändisskap. Hittills har jag inte tjänat så mycket pengar att jag
börjat tycka att kapitalismen fungerar bra. Och skulle jag komma därhän står
Gösta Ekman med ett varnande pekfinger och tvingar mej att tänka mej för. Det
är såna kändisar vi behöver. Men hur många är de?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar