BängBäng i Slumsta Mat-Köp

I går mötte vi Lillebror som fyllde sex år och fick krigsleksaker. Här följer ännu ett stycke ur boken BÄNGBÄNG som skildrar landet där det mesta ägs av kapitalisten Jakopp Styx och där Lillebror och hans storasyster Milla växer upp. Hittills har det funnits godis vid kassorna i alla matköp. Det har kunderna protesterat mot. Så herr Jakopp Styx hittar på ett annat sätt att komma åt barnen. Och föräldrarnas pengar:

Det skulle bli leksaker. Tre långa hyllor med billiga plastleksaker vid kassan i vartenda matköp i hela landet! Nu gällde det bara för herr Styx att få tag på billiga plastleksaker. Han hade redan ett importföretag som hette Impostyx. Det kunde importera ända från USA långt borta i Amerika där det fanns gott om billiga plastleksaker.

USA är ett sjukt land, det måste alla barn få veta. Det styrs av en liten klick rika gubbar, som skickar ut sina agenter att kriga och döda och plundra och röva i andra länder över hela jorden.

När de gör leksaker blir det därför väldigt konstiga grejer. Ofta blir det plastvapen, pistoler och maskingevär som ser otäcka ut. Eller större krigsmaskiner, till exempel bombflygplan och tanks med kanoner.

När de gör dockor blir det antingen onaturlig söta flickor eller grymma krigarpojkar som är utrustade för att ha ihjäl folk.

Såna leksaker säljer de också till barnen i sitt eget land. Inga barn tänker så mycket på våld och vapen som barnen i USA.

Och så kom det upp tre hyllor med otäcka plastleksaker vid kassan i Slumsta Mat-Köp.

Lillebror mötte som vanligt sin mamma när hon kom från jobbet. Som vanligt gick de in i matköpet för att köpa mat.

Där var allt sej likt. Kunderna drog omkring med sina kundvagnar. Kring alltsammans strömmade den ljuva musiken och sången:

Köp trallala, köp trallala, köööp!

Allt var sej likt utom de tre hyllorna vid kassan. Där stod mammor och pappor med barn i kö. Alla barnen sträckte sej efter plastleksaker. En unge ropade:

– Jag vill ha en pistol!

– Vi har inte råd, sa ungens mamma.

En annan unge tog ett litet bombplan och höll det stadigt fast. Pappan suckade och betalade och sa:

– Jäkla unge!

Kassörskan såg olycklig ut och sa:

– Ni vet ju att de inte är mitt fel.

Lillebror sträckte ut handen för att ta en liten krigardocka. Men mamma Krispina var på sin vakt och hejdade honom. Då började Lillebror skrika. Det höll han på med ända tills de kom hem.

Milla undrade vad det var med honom. Mamma Krispina berättade om alla de otäcka sakerna som satts upp vid kassan i matköpet.

– Är dom inte kloka? sa Milla. Ska ni låta dom hålla på sådär? Vi måste väl göra nåt!

– Vadå? sa pappa Erk.

När han inte fick något svar la han till:

– Hurrudu! Du går väl inte och ställer till nånting nu igen, va?

Men det var just vad Milla tänkte göra.