Vi vet alltid mer än de som styr oss. Det är enkelt att förklara. De som styr har till uppsåt att styra. Vårt uppsåt är att veta och förstå.
Jag använder ordet uppsåt därför att det förekommer när det gäller brott. Man kan också säga avsikt. Högsta domstolen lär ha frikänt en våldsverkare för att han varit berusad och inte fattat vad han gjort, alltså inte haft något uppsåt. I Svenska Dagbladet 3 november anser professor emerita Margareta Leijonhufvud att HD har fel: Den som frivilligt berusar sig ska ansvara för följderna!
Nu hoppar jag över till det jag egentligen tänkt skriva om här, nämligen nationalekonomi. Jag har inte gått på Handelshögskolan (wallenbergarnas privata universitet), därför vet jag mer om nationalekonomi än exempelvis Lars Calmfors och Anders Borg. Jag går inte i någons ledband och kan liksom du använda sunt förnuft.
Verksamheten i ett land kan delas in i två sektorer: en privat och en offentlig. De som verkar i den privata sektorn har till uppsåt (eller avsikt) att tjäna pengar på oss andra. De som verkar i den offentliga sektorn har uppgift att tjäna oss andra.
Man kan tjäna på andra eller tjäna varandra.
Det är inte alltid fel att tjäna på andra. Den som säljer smör eller skor gör ju något som vi andra har nytta av. Vi andra är medvetna om att de försöker sno oss på så mycket pengar som möjligt (när det gäller skor är det numera väldigt tydligt), men konkurrensen kan ändå sätta gränser för deras vinningslystnad. Och de ger ju arbete åt skotillverkare och försäljare och gör därmed en viss nytta i samhället.
Det som inte får överlåtas till den privata sektorn är de stora nödvändigheterna, sånt som post, elektricitet, järnväg, telefon, vård, undervisning, sånt som varje människa bör garanteras oberoende av var man bor eller hurpass rik eller fattig man är.
De som arbetar i den privata sektorn har till uppgift att dra in så stor vinst som möjligt till ägarna. De ska uppfylla ägarnas EKONOMISKA beslut.
De som arbetar i den offentliga sektorn ska ge oss andra bästa möjliga service utan att tänka på kostnader. De ska uppfylla samhällets POLITISKA beslut.
Nu har kapitalisterna och deras hantlangare trängt in på den offentliga sektorn och lagt under sig de stora nödvändigheterna, post, el, järnväg, telefon, vård och undervisning. Här finns inte längre tjänstemannaansvaret att tjäna oss andra. Här finns kravet att dra in vinst åt ett antal ägare.
Svenska folket är utlämnat åt ett litet antal snikna skurkar och rikemän. Dessa rikemän är kanske så berusade av sin girighet att de inte begriper vad de gör. Det bör inte fria dem från ansvar.
Och hur är det med politikerna? Jag har inte sett att Håkan Juholt lovat göra den offentliga sektorn offentlig igen. Det borde han göra. Är det något att hoppas på? Har vi någon socialdemokrati kvar? Hur jag än spanar kan jag inte se någon.
Bra ord!
SvaraRadera