Det kliar som fan på ryggen. Det är en fästing som har bitit där. Vi har haft massor av fästingar i sommar här ute på Vikbolandet. Många kommer in med katten och kryper över till oss när vi har katten i knät framför teven.
Nu är frågan om jag fått borrelia. Jag skulle alltså behöva hjälp. För inte så länge sedan kunde man gå till vårdcentralen och träffa en distriktssköterska och få hjälp direkt. Nu har våra välfärdssabotörer hittat på att man måste ringa och beställa tid och dessutom betala en hundralapp för att få bort en sticka i fingret eller ställa en fråga.
Men sköterskorna står på vår sida, även om inte politikerna gör det, så nu tror jag att jag vet hur jag ska göra.
Jag går till vårdcentralen och cirkulerar ett tag i korridorerna, sätter mej i ett väntrum och låtsas läsa en tidning. Förr eller senare kommer en sköterska och går förbi. Då hejdar jag henne och pekar på mitt kliande fästingbett.
– Vill du va snäll och titta på det här? Inte borrelia va?
– Nä, säger hon förhoppningsvis, det är lite rött men ser inte så farligt ut. Kom med här så ska jag skriva in det i datorn. Om det blir rödare och svullet så kommer du tillbaka.
Sen få vi se hur det går. Om det här funkar har vi sparat en massa tid och besvär, sköterskan och jag tillsammans. Och jag har sparat hundra spänn.
Och lurat välfärdssabotörerna i landstinget, vilket också känns bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar