Den hederlige läraren Anders sa till sina elever: – Jag skulle vilja lära er en enhetlig moral, men det kan jag inte. Ni kommer att leva i tre olika världar med tre olika sorters moral, och det ska ni veta om ni ska fungera i samhället.
Först måste ni fungera i arbetslivet, där varor och tjänster produceras. Där hänger era liv på att ni talar sanning för varandra. Säger ni att strömmen är avstängd så måste den vara avstängd, annars dör kompisen. Som arbetare måste ni vara hederliga. Ni får aldrig säga att strömmen nog å ena sidan är avstängd men å andra sidan kanske inte alls är avstängd och allt beror på hur man ser det.
För det andra måste ni fungera i köplivet, där varor och tjänster byter ägare. Där har sanningen inget värde. Om ni säljer måste ni lura andra. Om ni köper måste ni försöka skydda er från att bli lurade. Det duger inte att peka på mopeden ni ska sälja och säga: Bra moppe. Ni måste säga massor av berömmande ord även om det är en riktig skitmoppe ni försöker sälja.
För det tredje måste ni fungera i privatlivet, där varor och tjänster konsumeras. Där var det lättare förr. Man jobbade tillsammans på den gemensamma åkern och producerade det man behövde. Då hade kärleken en materiell grund att stå på. Nu har ni bara konsumtionen gemensamt i familjen. Den leder till bråk. Ska morsan betala elräkningen eller ska du få dina nya märkesjeans?
Man ska lita på sina medmänniskor. Javisst – i arbetslivet. Men när man lämnar fabriken och går in i varuhuset ska man byta moral. Då måste man misstro sina medmänniskor och vara vaksam. När man sen kommer hem till privatlivet får man göra sitt bästa. Bygga upp gemensamma intressen, göra resor tillsammans, skaffa gemensamma saker, snacka ihop sej till gemensamma åsikter. Krama varann så ofta som möjligt. Försöka ge kärleken något konkret att stå på.
Detta sa den hederlige läaren Anders till sina elever i min bok Äventyraren. Men det är länge sedan, det var 1982. Vad läraren säger i dag vet jag inte, för jag vägrar numera att göra författarbesök i skolor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar