Min människosyn

På ett möte för en tid sen frågade mej en präst: – Vilken är din människosyn? Jag kunde bara svara med en motfråga: – Vilka finns det att välja på?

Den som kan tänka sig en god och allsmäktig gud i en ond värld har tappat kontakten med verkligheten. Det har överklassen alltid gjort. Den rike tackade Gud för maten för att slippa erkänna att de fattiga hade slitit ihop den åt honom.

Eftersom präster så att säga är utbildade i oredigt tänkande och jag själv var helt oförberedd blev det fortsatta samtalet ganska förvirrat. Men frågan kvarstår: Vilken är min människosyn?

För mej är människan den arbetande varelsen. Vi är de enda som medvetet producerar våra livsvillkor med ständigt ökat kunnande och ständigt förbättrade redskap. Medan vi gör det träder vi i bestämda förhållanden till varandra: några äger produktionsmedel, makt och inflytande, andra har bara sin arbetskraft att sälja för att överleva. Det där har jag från Karl Marx.

När vi producerat det vi behöver uppstår problemet med fördelningen. Om den handlar alla krig och konflikter. Hela vår kända historia handlar om detta: producera och fördela.

Men vi gör ju en massa annat också. Leker och sjunger och knullar och dansar och målar tavlor och skriver böcker och tittar på teve. Javisst – men först sedan vi hittat vår plats i samhället och fått nåt i magen. Först kommer käket, sen allt det andra. Det har jag från Brecht.

Om människan är den arbetande varelsen bör det betyda att den som inte arbetar förlorar i mänsklighet och perverteras. Det kan gå hur långt som helst. I alla diktaturer har människor dödats när de kritiserat den arbetsfrie diktatorn. I Sverige kan en arbetsfri skattesmitare tjäna miljarder på att fattiga människor sliter ihop hyror för bostäder som han menar sig äga. Plus all annan orimlighet…

Allt växer till det hejdas. Även de arbetsfrias omänsklighet. Den måste därför hindras genom någon form av social kontroll. De flesta av oss vet vad som är tokigt och att världen håller på att gå åt helvete. Men vårt förnuft är hemlöst nu, sedan våra organisationer hamnat i händerna på pampar som lämnat arbetslivet och verkligheten. Vi borde organisera oss på nytt och påtvinga landets ägande och tärande individer lite moral och ansvarskänsla.

Sådan är min människosyn.

Men förpliktar den till något? Jag skulle kunna tjäna pengar på att skriva åt det publicistiska horhuset Timbro, eller skriva porr, eller starta ett nytt parkeringsbolag eller konsultföretag eller nåt annat onyttigt.

Få se vad jag hittar på. Det här samhället hindrar mej inte med nån social kontroll. Det borde det göra. Enligt min människosyn.

(Det här är en förkortad krönika ur min bok "Om konsten att skära en limpa & förråda sitt land" Podium, 109 kr på Adlibris)