Jag gör en schlager

Nu börjar det visst närma sej Melodifestival igen. Så jag tänkte att jag borde tillverka en schlager och tjäna lite stålar att förgylla min fattiga pensionärstillvaro med. Jag tyckte jag borde ha en chans, för det är ju inte så ofta det kommer höjdare som Waterloo 1974, Nygammal vals 1966 och Tusen och en natt 1999. En vals ska det inte vara, för en sån vinner nästan aldrig. Min engelska är så dålig, så det måste bli på svenska. Och handla om kärlek, förstås. Jag satte mej ner med pennan i handen. Men jag har aldrig kunnat styra min penna. Den gör som den vill. Och så blev det en refräng på fyra rader:

Sjung bort bekymren med en trall.
De går åt helvete i alla fall.
Sjung bort bekymren med en sång
så får vi snacka allvar en annan gång.

Det var ju en jävla refräng som Melodifestivalens Christer Björkman knappast skulle ha fastnat för. Men eftersom en refräng kräver åtminstone en vers, och helst flera, försökte jag ändå gå vidare. Det blev visst lite stöld i början. Fast det låter ju alltid på festivalens masstillverkade låtar (hittills har visst 3485 skickats in) som om dom snott lite här och där av varann. Så jag lät pennan gå som den ville:

Musik ska byggas utav glädje
Med glädje gjordes den förut
Men allting ändrar sej, det får ni medge,
för nu med skaparglädjen tycks va slut.
Nu med maskiner görs musiken
och låtarna tillverkas efter mall
Och skrik och skrammel plågar sen publiken
som tvingas lyssna på´t i alla fall.

För Sverige kan ju vinna någon gång,
det går ju även med en taskig sång.
Och patriot det är man ju ändå
Det kan ju tevefolket lita på.

Så…
Sjung bort bekymren med en trall.
De går åt helvete i alla fall.
Sjung bort bekymren med en sång
så får vi snacka allvar en annan gång.

Det skulle alltså bli årets tretusenfyrahundraåttiosjätte låt om jag skickade in den till Christer Björkman & Co. Men det kanske jag inte gör. Jag är ju känslig och blir alltid så deppad när jag blir refuserad. Så det får väl vara.