Den här boken handlar om flickan Marzia i Bangladesh. Hon är fjorton år och vacker. Hon är från en arbetarfamilj. En pojke från högre samhällsklass, släkt med polischefen, vill gifta sig med henne. Hon vill inte. Hon avvisar pojken som känner sig kränkt. Om inte han får henne ska inte heller någon annan få henne. Han kastar syra i hennes ansikte så att det blir förstört.
Så följer berättelsen. Först smärtan och sjukhusvistelsen. Sen gå omkring med ett ansikte så skräckinjagande att inte ens mamman orkar titta på det.
Så får vi – typiskt för Monica Zak – fakta inbakade i den skönlitterära berättelsen: den skyldige blir inte straffad, många kvinnor blir drabbade av samma öde som Marzia, så många att det bildats en organisation av syraöverlevare, Acid Survivors Foundation, där Marzia till slut hamnar med ett ansikte som aldrig blir vackert men som ändå går att leva med efter åtta operationer.
Monica Zak arbetar hårt med sina berättelser. För sina tidigare böcker om Latinamerika har hon bott med de människor hon skrivit om och ibland levt farligt bland beväpnade rebeller och contras.
Hon står på de drabbades sida. Hur hon burit sig åt för att krypa in i den syraskadade Marzia och skildra hennes upplevelser i jagform är inte lätt att förstå, men hon har gjort det. En otäck liten bok har det blivit. Men en viktig pusselbit för alla som vill se hur mycket kulturell efterblivenhet som ännu finns i den värld som omger oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar