På 1970-talet var vi politiskt aktiva. Demonstrerade, målade plakat, skrev sånger.
Här är ett exempel. Första versen:
Känner ni folkens fiende,
USA-imperialismen.
Som ber till Gud om gudomligt stöd
och från hans himmel sprider napalm,
stjäl världens mat och betalar med död
över fattiga byar av trä och halm.
Ååååh, wonderland,
där tidningspojkarna blir presidenter.
Ååååh, wonderland
vill lära oss demokrati – hej!
Sådär kunde det låta på den tiden. Långa låtar blev det, vers efter vers. I dag verkar det väl gammalmodigt. Eller hur? Få se… Nästa vers kommer i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar