torsdag 12 februari 2015

Jag somnar om. Hej då!



Ju äldre man blir, desto glömskare blir man. Nu minns jag bara sånt som rimmar, dikter och sångtexter. I morse vaknade jag med en sångtext i huvet, en sång om trångboddhet:

Jag bor i en lya på Söder,
den är väl på tretti kvadrat.
Jag delar den med fyra bröder
och en gammal arbetskamrat.
En kvinna jag mötte på Kvarnen
hon gjorde mej glad i mitt sinn.
Hon hämta de åtta små barnen
och sen flytta allihop in…

Om jag räknat rätt så är de nu femton personer i våningen på tretti kvadrat. Det är ju roligt – men var och när har jag hört den där låten? Och vem har gjort den? Allt sånt är borta ur mitt minne.
Jag pockar ner gitarren från väggen och sjunger låten. Ackorden sitter kvar i fingrarna. Dom har jag inte glömt. Men allt annat – det är som om jag tappat kontakter med omgivningen, med verkligheten.
Så vad gör man? Bäst att ligga i sängen och låta tiden gå. Det finns ju igen anledning att komma på fötter när man ändå ingenting kan uträtta här i världen.
Jag somnar om. Hej då! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar