torsdag 26 februari 2015

I sömnen är ensamheten uthärdlig


En man stod och grät vid en grav
På stenen stod namnet Kristina
Den som såg hans tårar förstod
att han levt ihop med Kristina
Men var och när och hur länge?
Mannen vände och gick
Där gick en roman
utan att bli skriven
De flesta romaner blir aldrig skrivna

Här vaknade jag och fann
att jag skrivit en dikt i sömnen
Fast inte skrivit, bara tänkt
Och jag kände mej djup och märkvärdig
tills jag skrev ner dikten
och kunde läsa och knyckla ihop
och kasta bort

Ju äldre man blir, desto mer sover man
och desto mer skapar man i sömnen
Sånt som man helst ska behålla för sej själv
Så vad gör jag?
Går tillbaka till bädden
drar täcket över huvet
och återgår till sömnen
där ensamheten går att stå ut med 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar