tisdag 10 februari 2015

Så här är det gott att leva!


Sonetten är en versform som verkar jäkligt svår för oss som hellre skriver prosa än vers. En som klarar sånt utan vidare är vår favoritpoet Ove Klinthäll. Skriv en sonett, säger jag, och strax kommer detta:

Att enkla ting fungerar, det bestämmer
att människan, i allmänhet, mår bra.
En trasig vattenkran vill ingen ha,
och vem vill ha en högersko som klämmer?

En alltför slarvigt knuten slipsknut skämmer,
och osten, den bör ligga där den ska.
Går solen upp så borde man va gla´,
om inte finns det anledning till jämmer.

Att vi kan gå och stå, att vi är mätta,
är märkligt nog, men uppskattar vi detta?
Tänk om vi inte kunde se och höra!

Färskt bröd och kaffe är banaliteter,
det anser vi som enkla självklarheter.
Det borde vi nog faktiskt inte göra.

Men det gör jag. Klockan närmar sej tio på tisdagsmorgonen. Jag är pensionär och har inga förpliktelser. Så jag tar en kopp kaffe och en bulle och går till sängs igen.
Pensionärslivet är bra. Så om du fortfarande jobbar kan du glädja dej åt att ha en framtid som åldring. När man blir gammal, det är då man blir fri. Inga förmän som ger order. Inga tider att passa. Då är det gott att leva! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar