Sonetten är en versform som verkar jäkligt svår för oss som hellre
skriver prosa än vers. En som klarar sånt utan vidare är vår favoritpoet Ove
Klinthäll. Skriv en sonett, säger jag, och strax kommer detta:
Att enkla
ting fungerar, det bestämmer
att
människan, i allmänhet, mår bra.
En trasig
vattenkran vill ingen ha,
och vem vill
ha en högersko som klämmer?
En alltför
slarvigt knuten slipsknut skämmer,
och osten,
den bör ligga där den ska.
Går solen upp
så borde man va gla´,
om inte
finns det anledning till jämmer.
Att vi kan
gå och stå, att vi är mätta,
är märkligt
nog, men uppskattar vi detta?
Tänk om vi
inte kunde se och höra!
Färskt bröd
och kaffe är banaliteter,
det anser vi
som enkla självklarheter.
Det borde vi
nog faktiskt inte göra.
Men det gör jag. Klockan närmar sej tio på tisdagsmorgonen. Jag är
pensionär och har inga förpliktelser. Så jag tar en kopp kaffe och en bulle och
går till sängs igen.
Pensionärslivet är bra. Så om du fortfarande
jobbar kan du glädja dej åt att ha en framtid som åldring. När man blir gammal,
det är då man blir fri. Inga förmän som ger order. Inga tider att passa. Då är
det gott att leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar