Sverige har varit ett
föregångsland när det gäller levnadsvillkor för vanligt folk. Det sägs inte
officiellt i dag därför att de som nu regerar vill att vi ska glömma bort den
välfärd arbetarklassen skapade och inte kräva den tillbaka.
Till den frihet vi
tillkämpade oss hör frihet från religion. Svenska kyrkan var länge makthavarnas
förlängda arm som höll oss i herrans tukt och förmaning. Nu drivs kristna
kyrkor och samfund främst som affärsföretag. Men vi har fått in andra
religioner som börjar resa krav med hänvisning till vår religionsfrihet.
Häromdan hörde jag en
företrädare för muslimerna kräva att muslimska kvinnor ska få bära huvudduk på
jobbet även där de möter allmänheten, tillåmed som programledare i teve. Han
sa:
– För vi har ju
religionsfrihet i Sverige!
Vi bör nu göra klart
vad svensk religionsfrihet bör vara. Vi bör se religioner som
förklaringsmodeller inom det förvetenskapliga tänkandet. Några av dem lever
vidare i vår tid, ibland på grund av kulturell eftersläpning men ofta för att
de fungerar som sociala kontrollapparater i tjänst hos vissa makthavare.
Svensk
religionsfrihet bör göra religion till en privatsak. Man får vara religiös i
hemmiljö och med sina likasinnade, man får även demonstrera sin tro på gatan om
man vill, men man får inte göra det i jobb där man möter allmänheten. Inte i skolan, på
sjukhus, i vården, i butiker och vårdcentraler eller i teve.
Så bör den svenska religionsfriheten
se ut. Frihet från religion i det offentliga umgänget! Dit hade vi nästan
hunnit då Sverige var ett föregångsland, den tid man nu vill få oss att glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar