Dags för ett kulturellt uppror?

Det finns två sätt för överheten att bibehålla ett klassamhälle. Det ena är med öppet våld, det kallar vi fascism. Det andra är med fördumning och övertalning, det kan vi kalla borgerlig demokrati. Här är teve överhetens främsta vapen och verktyg.

Vi sitter och glor, både unga och gamla, på en television som är helt amerikaniserad. Det är krig, mord och våld i varenda kanal och det mesta är fabricerat i USA. Neil Postman har sagt i sin bok Underhållning till döds att amerikanerna är världens bäst underhållna och sämst informerade folk. Nu är det likadant med svenskarna.

Men känns det inte som om vi börjar tröttna? Det kanske aktualiserar en lag inom marxismen som undanhållits svenska folket, den som handlar om kvantitativa och kvalitativa förändringar. Man brukar illustrera den med hur vatten förändras när det värms upp. Vid hundra grader förvandlas vatten plötsligt till gas, alltså till något helt annat.

Om den lagen är allmängiltig kan den också tillämpas på människor. Vår medvetenhet ökar, vi är fortfarande passiva och förtryckta, men vi blir kokare. Och så en dag pockar det över. Vi reser oss och säger: Nä nu jävlar!

Då kommer vi att kräva att fördumningen upphör. Att överheten inte söver ner oss och våra barn med importerad underhållning utan i stället släpper fram våra åsikter och vår egen kultur i våra medier och främst i televisionen.

Kanske måste vi göra uppror, jag vet inte riktigt hur. Men våra barns andliga miljö måste ju räddas och demokratin göras verklig, inte bara skenbar. Efteråt kommer vi som alla befriade folk att fråga: Hur fan kunde vi ha det som förut? Varför väntade vi så länge?