Fan att man inte är religiös!

Som gamling sover man mycket, ibland även på dagarna. Man lever i två världar, drömmen och verkligheten. I drömmen är jag ofta på besök hos mina föräldrar som fortfarande bor i det gamla barnrikehuset på Söder i Stockholm där jag växte upp.

I natt var jag på väg hem till pappa Gunnar för att diskutera en av hans sångtexter. Som trubadur har jag ofta sjungit hans låtar. En av dom, som dessutom finns på en av de skivor han fick inspelade, heter Margita. Där skrev han i andra versen:

Ännu när månen blänker

fagert en sommarnatt,

ofta på dej jag tänker,

hoppas och drömmer att

när väl min dag är slutad

jag får dej möta igen,

ännu en gång fri från allt tvång

sjunga för dej min sång…

Jag begriper inte hur han, en gammal ateist och socialist, kunde skriva så där: när väl min dag är slutad, jag får dej möta igen! Det låter ju som om han var religiös och skulle möta sin döda käresta i himmelriket!

Tyvärr kan jag inte diskutera texten med honom, han dog 1978. Och i drömmen kommer jag aldrig upp till tredje våningen i det gamla barnrikehuset på Söder i Stockholm. Så frågan blir obesvarad. Något som besvärar mej både är jag drömmer och när jag är vaken.   

Det skulle vara lättare om jag vore religiös. Då skulle jag ju snart träffa Gunnar och Maja i salighetens boningar. Mamma Maja hade ofta synpunkter på Gunnars sångtexter. Vi skulle ha kunnat få långa och intressanta diskussioner. Men tyvärr…