Bibelkunskap, är det
något vi skulle kunna ha nytta av? Den är numera dålig här i landet. Nils
Ferlin sa en gång: – När jag började skriva kunde alla människor bibeln. Man
visste vilken bild jag syftade på och man förstod vad jag menade.
Språket behöver
allmänt kända bilder. Bibeln erbjuder mycket sådant material. De trettio
silverpenningarna från Matteus 26:15 och grynvällingen från Första Mosebok
25:29 är användbara begrepp om man t ex vill diskutera våra folkvalda ledare.
Och den som känner till Daniel 6 förstår vad Povel Ramel menar när han i visan
om din njugge far och din snörpiga mamma sjunger: Gå ut och sök en annan Daniel
och må i trivas bra ihop, så han får kraft att rida ut sin nya lejongrop!
Gamla testamentet är
en kvarleva från den rika litteraturen i ett land som tog emot impulser från
många forntida kulturers folkdiktning. De kompletterar vårt eget sagomaterial. Vår
typ av folksagor med hemlighetsfulla väsen och besjälad natur saknas ju i den
israeliska folkdiktningen. Och våra gamla konstsagor överlever av egen kraft. Som
jag sagt förut: Vem vill undanhålla sina barn begrepp som "kejsarens nya
kläder" i tevekändisarnas tidevarv?
Sen kan man ju
beklaga att produktionen av folkliga myter och berättelser tycks ha upphört hos
oss. Vi har blivit ett passivt folk utan historia och historier. Vi har suttit
och tittat på Ivanhoe men inte på Engelbrekt. Vi sitter och tittar. Och ett
folk som sitter och tittar skapar ingen folklig berättarkonst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar