Det har tydligen funnits perioder i mitt liv då jag velat bli poet
och försökt skriva dikter. I de pappershögar som är resultat av mina
skrivförsök hittar jag ibland rimmade rader. Här ett exempel:
Det sitter
en kvinna i öknens sand
långt
söderut i ett fjärran land.
Sitt magra barn
har hon i sitt knä,
det är
storögt och tyst och har diarré.
Varför
flyttar du inte till Sverige?
Här finns
hjälpen för alla i nöd.
Varför
flyttar du inte till Sverige?
Här finns
sjukvård och bostad och bröd.
Nej,
medlidande har vi aldrig haft.
En sjuk är
en usel arbetskraft.
Och kvinna
dessutom. Nej sån sympati
ligger det
inga pengar i.
Därför
sitter hon där i Afrikas sand
med sitt barn
och sin tomma matskål i hand.
Det väcker en
lång rad frågor förstås
och borde
bli en utmaning för oss…
Ack ja, vackra tankar som kunde passa bra i juletid, snällhetens
och givmildhetens tid. Jag är ingen god människa och inte religiös heller. Men
av någon anledning känner jag sympati för Frälsningsarmén, antagligen för att folket
där jobbar ideellt utan vinstsyfte. Så jag lägger nog nån tjuga i deras
insamlingsbössa utanför ICA-butiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar