Juletid är konsumtionstid och samtidigt den ensammaste av alla
helger. Aldrig är det så skamfullt och onaturligt att vara ensam som på
julafton. Oavsett om ensamheten är självvald eller inte får den inte synas.
Självmordsstatistiken ökar drastiskt varje jul.
Andra vrider ut och in på sig själva för att
tillfredsställa släktens behov av att fösa ihop människor som annars inte
umgås. Ingen verkar må särskilt bra.
Det jag skulle önska är att fler kunde släppa
sina krav en smula. Ingen blir gladare, förutom kapitalisterna, av vårt
kompensatoriska handlande.
Stressen och ångesten botas bäst av att
stänga av tv:n, köp lussefikat till barnen, umgås med människor du uppskattar i
stället för att tvångsmässigt flänga runt till okända kusiner.
Bjud hem någon du tror behöver sällskap. läs
den där boken du inte hann med i somras och framförallt ge handlarna fingret
genom att bara köpa det du verkligen behöver för att njuta av en riktigt god
jul!
Det är inte jag som skrivit ovanstående, utan det är
industriarbetaren Lenny Lunqvist på baksidan av Proletären 18 december under
rubriken Från oss som bygger landet.
Under denna rubrik kan du varje vecka läsa en
vettig text – om du prenumererar, och det gör du väl? Skippa annars nån av
borgarblaskorna och ersätt den med en vettig tidning: Proletären, Box 3187, 400
32 Göteborg. Eller Flamman, Arbetet (fd LO-tidningen), FiB/Kulturfront, Vi
Mänskor, eller…
Jag har inte råd, säger du. Nej, det har inte
jag heller. Jag läser vänsterpressen på biblioteket. För där ska den finnas! Om den inte gör det så har ni en usel
bibliotekarie som bör bytas ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar