Jag är en känslig person. Jag kan inte äta något som ligger på
tallriken och tittar på mej. Kött måste vara förvandlat till biff eller
köttbullar. Fisk ska helst vara fiskbullar. Vi är nog många som känner
likadant. Poeten Ove Klinthäll går långt i sin känsla för djuren och diktar så
här:
Jag tror jag
skulle förgås
om jag
skulle vara en mås
på skäret i
havsbandets dimma
på hösten i
skymningens timma.
Ödslig och
frusen och våt,
vad har hon
att glädja sej åt?
En mångbenad
löja till mat
kan inte va
värst delikat,
Det kan inte
vara för glatt
att vänta på
kyla och natt.
Det enda som
jag kunde tänka mej
det skulle
nog vara att dränka mej,
men det kan
en mås inte klara.
Hur grym får
en tillvaro vara?
Vad det är fint med känsliga personer! Som identifierar sej med de
lidande i världen, djur liksom människor. Nu när det snart är jul borde vi väl
alla…
Nej, nu är jag ute och cyklar – till jul bör
vi tömma våra kontokort och ta sms-lån och gynna näringslivet genom att köpa
alla de julklappar vi inte har råd med. Julen är kapitalisternas högtid. Dom
måste vi gynna. Om vi vill ha kapitalismen kvar.
Och det vill vi väl? Annars borde vi ha
infört socialismen för länge sen. Ja jisses – varför har vi inte gjort det?
Den frågan kommer jag alltid fram till,
antingen vi pratar om julklappar eller julpynt eller vårkänslor eller
midsommarfirande eller höstväder eller djurskydd eller vad som helst.
Jag är enkelspårig. Fråga mej vad jag önskar
i julklapp eller vad jag tycker om Stefan Löfven eller vad jag ska skriva på
julkorten eller vad jag vill ha på julbordet så svarar jag bara socialism!
Jag är
inte rolig att umgås med. Men det behöver du ju inte göra heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar