Censurerade allsånger

När jag var 13 år blev jag förvånad över att en flickas bröst försvunnit ur en sångtext i Allsång på Skansen.
Det gällde Gabriel Jönssons dikt Vid vakten, mera känd som Flicka från Backafall. I sångboken stod: Känn att inkräktaren bara vill veta om dina bröst bli som malvornas blom. I Skansens allsångshäfte stod: Känn att inkräktaren bara vill veta om den slår ut såsom rosor i blom.
Vem "den" skulle vara framgick inte. I texten förekom en yr ollonborre som letade sej ner under bluslivets linning, men den kunde väl knappast slå ut som rosor i blom.
Vem som tagit bort flickans bröst stod däremot klart. Det måste ha varit vår populära sånglärare i Högalidsskolan på Söder i Stockholm, musikdirektören Sven Lilja, han som ledde Allsång på Skansen från början. Han var också kantor, och att låta folk sjunga om en flickas bröst kändes kanske lite äventyrligt för honom.
Att jag själv intresserade mej för Allsång på Skansen berodde på att min far hade en låt med i ett av Skansens tidiga allsångshäften, vandringssången När solen lyser klart på himlen blå fallera. I den fanns dock inga oanständigheter att ta bort.
Jag har sen dess varit förvånad över hur snälla folkuppfostrare kan ge sej på poeters texter utan att möta motstånd. Och vad är de för ena?
Bellman censurerades redan under sin livstid. När Fredmans epistlar gavs ut 1790 var det i en "bearbetad" version. Man skulle bra gärna vilja veta hur texterna såg ut före bearbetningen. Bellman var mycket förtjust i pruttande och fisande och omkullagda fruntimmer. Något som antagligen gjorde sej bra i hans direktkontakt med publiken.
Numera kan man bara spåra enstaka rader som ändrats. Tredje versens näst sista rad i epistel nr 48, Solen glimmar, lyder numera Tuppen gol så sträv och hes. Bellman lär ha skrivit: Tuppen gol och Kerstin fes. Vem har ändrat?
I epistel 48, vers 17, möter man så den glada pigan: Med sitt klappträ ner vid strand pigan står så kåter. Alltså glader. Båda orden betyder ju samma sak. Jag är så gla i dej! Men vers 17 var länge försvunnen i allsångshäftena.
Att mycket brukar vara struket i Solen glimmar beror annars på att texten är för lång. Med sina 21 verser skulle den ta nästan en kvart att sjunga.
Att frisera sångtexter av moraliska skäl har varit rätt vanligt. På 1880-talet gällde det folkvisan Domaredansen. Har du sovit med kärestan i natt blev Har du drömt om din käresta i natt. Vad kunde man från början ha sjungit i stället för "sovit", tro?
Ibland ropar versen själv ut att den är censurerad. Som i Waxholm ettan. Fridolf Rhudin hade seglat i alla hamnar och tjusat flickor i hundratal, som tagit emot honom med öppna armar. Men armar rimmar inte på hamnar. Det måste ha varit öppna famnar! Som kanske lät oanständigt när Sigurd Wallén gjorde filmen Pojkarna på Storholmen 1932.
Man kan också ana att författaren censurerat sej själv. Som Evert Taube i Tatuerarvalsen. Han dansar med en flicka och sjunger: Vilken arm! Är ni varm? Men inte ser han den arm han har om sin nacke – nej, han kollar rakt ner i urringningen och sjunger om det han ser: Vilken barm, naturligtvis!
Evert Taube, vår mest älskade allsångspoet, kan vi inte sjunga i dag om vi ska följa språkets modeväxlingar. Tatuerarvalsen igen: Borta i Bahia, Hej! Sjung Faderia! Va de bara negrer och skräll och skrik.
Ordet neger har kommit ur modet.
Vi måste väl skära i Karlfeldts Svarta Rudolf som böjer krullig hjässa en afton i negerbyn. Och Taube igen: Jag är fri, jag ha sonat mitt gräsliga brott, som i dråp av en neger bestod. Och förstås i Martin Nilssons Från Frisco till Kap som slutar: Vartenda niggerfjås blir alltid pigg gunås, så fort hon vädrar en swedish matrås.
När det gäller Dan Anderssons kan man gå till Myggan Ericsons Nöjeslexikon, som vet att Jungman Jansson inte alls satt på nån farm när han blev gammal utan i stället ägde en negress i Alabama. Och inte glömde sin Stina för en sup utan för ett fnask i Yokohama.
Nu ska inte bara sånger utan också dikter för barn censureras. Einar Nerman gav 1931 ut Gubbar med rim, med bland annat: Negern är en lustig kurre, svart som själva sotarmurre. Den tar nu Svenska Barnboksinstitutet bort när de ger ut Gubbar med rim, läser jag i Svensk Bokhandel. Det gör de kanske rätt i, där går inget av värde förlorat.
Men, som en klok tonåring i min närhet säger, neger kan väl få heta neger på svenska. Man ändrar väl ingenting med att bara byta ord. Som att kalla zigenare för rom. Då låter det som om något förändrats och så slipper man förbättra för dom det gäller, va?
Kanske det. Och våra stora poeter och folkkära låtskrivare – bör de kanske lämnas orörda och skyddas från moralens och språkets modeväxlingar?