Eftersom jag just skrivit en bok där handlingen tilldrar sej i framtiden ("Tusen år efteråt", utkommer snart) tyckte jag det var kul att hitta en liten roman som också handlar om framtiden, visserligen en ganska nära framtid på bara sex år. Här följer en förkortad version av min recension i Folkbladet nyligen:
John Lapidus: "Sverige 2017"
Hur står det till i Sverige om sex år, ett århundrade efter den ryska revolutionen? Jo, sossarna har vunnit valet 2014 och Håkan Juholt är statsminister. Med sin närmaste man, Anders Bergman, skriver han debattartiklar i Dagens Nyheter.
Anders Bergman är en påhittad person. Annars vimlar boken av folk som lever och agerar i verkligheten såväl som i romanen. För dem måste det vara kul att få veta vad de säger och gör år 2017, Juholt, Göran Greider, Åsa Romson, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson, Mona Sahlin, Annie Lööf, Ylva Thörn och andra.
Anders Bergman tror på en ny eller helst nygammal socialdemokrati. Han ska alltid kämpa vidare i politiken. Inte sälja sig till andra intressen som Palmes pojkar gjort. Och han räknar upp dem: Klas Eklund är chefsekonom på S-E-banken, Erik Åsbrink är VD på Vasakronan, Odd Engström styrelseordförande hos Stenbeck, Jan O Karlsson EU-byråkrat i Luxemburg. Alla är de miljonärer, alla lever de ett överklassliv som de en gång kritiserat. Och Göran Persson har blivit godsägare och konsult åt näringslivet.
Anders är en fullfjädrad artist som kan sitta i Rapport och Aktuellt och propagera för den välfärd som minskar medan hans eget parti sitter vid makten. Det parti som ska återgå till klasskamp och välfärdsbygge.
Men i folket har det vuxit fram en rörelse som konkurerar med de gamla samhällsbyggarna. Det började i USA och Nordafrika. Tusentals människor samlades på gator och torg och ställde krav. Rörelsen växer överallt, även i Sverige.
Problemet för bokens personer, främst Juholt och Anders, är om de ska radikalisera socialdemokratin eller lämna den och gå över till den nya rörelsen.
Vem som väljer vad ska jag inte avslöja här. Jag nöjer mig med att rekommendera en bok som på ett både lättläst och roande sätt reser en rad viktiga frågor om vårt lands nutid och framtid.
Funderar också över den folkrörelse som växer upp överallt, även i i-länderna. Den arabiska våren följs av en allmän vår. Vi ska inte underskatta Bob Dylans dröm, times they are a-changin. Bra tanke, bra framtid, det går, men inte som vi tänkt oss...
SvaraRadera