När jag försöker skriva vers blir det rim och rytm. De här verserna missförstods av en kille i Gävle som trodde att jag ville ha ökad invandring. Det vill jag inte. Men jag vill diskutera den invandring vi har. Därför skrev jag detta debattinlägg:
Det sitter en kvinna i öknens sand
långt söderut i ett fjärran land.
Sitt magra barn har hon i sitt knä,
det är storögt och tyst och har diarré.
Varför flyttar du inte till Sverige?
Här finns hjälpen för alla i nöd.
Varför flyttar du inte till Sverige?
Här finns sjukvård och bostad och bröd.
Nej, medlidande har vi aldrig haft.
En sjuk är en usel arbetskraft.
Och kvinna dessutom. Nej, sån sympati
ligger det inga pengar i.
Därför sitter hon där i Afrikas sand
med sitt barn och sin tomma matskål i hand.
Det väcker en lång rad frågor hos mej.
Och bör väcka samma frågor hos dej.
Bra, Sven. Nu hittade jag din skrivhörna! Kommer att följa dig ut i världen som förr (som läsare alltså). Du vet kanske inte vem jag är, det vet jag knappt själv, men jag minns vad jag var: en i Uno Duo med Sven i Forsakar/Kristianstad vid ett barnbiblioteksmöte. Hur nån kan tro att det handlar om ökad invandring begriper nog inte att det handlar om medmänsklighet och orättvist fördelade resurser i världen. Tack för läsningen! Uno Nilsson, numera pensionär i Malmö
SvaraRadera