En av vårt lands första nationalekonomer levde på 1700-talet och
hette
Anders Nordencrantz.
Han blev bland annat känd för att ha sagt:
– Många fattiga är ett lands rikedom.
Det väcker tankar. De fattiga räknades alltså
inte till landet. Då måste landet ha bestått av de rika. Och deras rikedom bestod
då av de fattiga, som alltså gjorde de rika rika. Ni hänger väl med? Det är ju
bara logiskt.
Många fattiga är ett lands rikedom.
Det låter välbekant även i dag. Antalet
fattiga ökar. Alltså ökar landets rikedom. Och det måste ju stämma, eftersom de
rika i dag blir allt rikare.
Den som vill öka landets rikedom bör enligt
denna logik se till att antalet fattiga ökar. Och är det inte just vad våra
makthavare håller på med? Jovisst! Och de tycks göra det med stöd av landets
samlade ekonomiska sakkunskap.
I en krönika i Folkbladet skrev jag för länge sedan att vi vanliga
människor är klokare än dom som styr oss. En genomsnittlig svensk arbetare kan
räkna ut att det inte lönar sej för samhället att avskeda ett vårbiträde. Med
socialbidrag och utebliven inkomstskatt går det ekonomiskt jämnt ut.
Om man dessutom räknar med att den avskedade
blir ledsen och att den som skulle vårdas blir vanskött så gör samhället en
avsevärd kvalitetsförlust.
Såna beräkningar är enkla för vanligt folk
men svåra för makthavare som inte umgås med vanligt folk och aldrig drabbas av
sina egna beslut. Vanligt folk begriper att det som sparas in på ett håll måste
tas ut nån annanstans. Vanligt folks tänkande är logiskt – och därmed planekonomiskt.
Det finns ekonomer som skamlöst går de rikas
ärenden. Jag minns att Bo Södersten för några år sedan delade in Sveriges
befolkning i närande och tärande.
De närande var landets två miljoner privatanställda.
De tärande var närmre fem miljoner, främst de offentligtanställda men också
exempelvis pensionärer, arbetslösa, sjukskrivna och asylsökande. Om en lekskola
eller ett servicehem privatiserades, förvandlades personalen från tärande till
närande.
Jag undrar om 1700-talets Anders Nordencrantz
skulle ha räknat enbart de fattiga privatanställda till landets rikedom eller
om han skulle ha räknat oss andra dit också.
Vart dagens makthavare räknar oss vete fan.
Men att vi ska göra de rika rikare, det vet vi. Jag antar att vi ska glädja oss
åt att ändå ha fått en uppgift i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar