Vi har fått en uppgift i livet!

En av vårt lands första nationalekonomer levde på 1700-talet och hette

Anders Nordencrantz.  Han blev bland annat känd för att ha sagt:

– Många fattiga är ett lands rikedom.

Det väcker tankar. De fattiga räknades alltså inte till landet. Då måste landet ha bestått av de rika. Och deras rikedom bestod då av de fattiga, som alltså gjorde de rika rika. Ni hänger väl med? Det är ju bara logiskt.

Många fattiga är ett lands rikedom.

Det låter välbekant även i dag. Antalet fattiga ökar. Alltså ökar landets rikedom. Och det måste ju stämma, eftersom de rika i dag blir allt rikare.

Den som vill öka landets rikedom bör enligt denna logik se till att antalet fattiga ökar. Och är det inte just vad våra makthavare håller på med? Jovisst! Och de tycks göra det med stöd av landets samlade ekonomiska sakkunskap.

I en krönika i Folkbladet skrev jag för länge sedan att vi vanliga människor är klokare än dom som styr oss. En genomsnittlig svensk arbetare kan räkna ut att det inte lönar sej för samhället att avskeda ett vårbiträde. Med socialbidrag och utebliven inkomstskatt går det ekonomiskt jämnt ut.

Om man dessutom räknar med att den avskedade blir ledsen och att den som skulle vårdas blir vanskött så gör samhället en avsevärd kvalitetsförlust.

Såna beräkningar är enkla för vanligt folk men svåra för makthavare som inte umgås med vanligt folk och aldrig drabbas av sina egna beslut. Vanligt folk begriper att det som sparas in på ett håll måste tas ut nån annanstans. Vanligt folks tänkande är logiskt – och därmed planekonomiskt.

Det finns ekonomer som skamlöst går de rikas ärenden. Jag minns att Bo Södersten för några år sedan delade in Sveriges befolkning i närande och tärande.

De närande var landets två miljoner privatanställda. De tärande var närmre fem miljoner, främst de offentligtanställda men också exempelvis pensionärer, arbetslösa, sjukskrivna och asylsökande. Om en lekskola eller ett servicehem privatiserades, förvandlades personalen från tärande till närande.

Jag undrar om 1700-talets Anders Nordencrantz skulle ha räknat enbart de fattiga privatanställda till landets rikedom eller om han skulle ha räknat oss andra dit också.

Vart dagens makthavare räknar oss vete fan. Men att vi ska göra de rika rikare, det vet vi. Jag antar att vi ska glädja oss åt att ändå ha fått en uppgift i livet.