Under min barndom skulle man demonstrera på första maj. Det
var obligatoriskt för arbetarklassen. Gå i ett demonstrationståg och sjunga
Internationalen: Upp trälar uti alla stater, som hungern bojor lagt uppå...
Nu är vi väl mera välanpassade. Svenska arbetare är inte längre
revolutionärer. Visst kan man tänka sej att de vill gå i demonstrationståg, men
kanske då för att hellre sjunga Nya Internationalen:
Upp arbetstagare i Sverige
upp chefer i vårt vackra land!
Med nya djärva mål i sikte
marscherar vi hand i hand.
Det som är bra för svenska direktörer
är bra för svenska folket med.
Vi kräver att få dela kakan
i bästa samförstånd och fred.
Upp till kamp för exporten!
Sista striden det är.
Det kära näringslivet åt alla lycka bär.
Upp till kamp för exporten!
Sista striden det är.
Vårt kära privata näringsliv
åt alla lycka bär!
Ja lycka bär!
Mina föräldrar var noga med att det skulle synas att de tillhörde
arbetarklassen. Demonstrerandet på första maj ingick i min uppfostran Jag var
ett arbetarbarn och skulle veta vilken klass jag tillhörde. Det vet jag i dag –
och det är jag dem tacksam för.