Innan man kan göra något annat måste man ha
mat. Att skaffa mat är människans primära sysselsättning.
Om man med människa
menar en varelse som går upprätt och använder redskap med sina sålunda befriade
händer, då har vi funnits på jorden i kanske 700.000 år. Av dessa har vi levt
690.000 år ur hand i mun, i ständig kamp för att överleva från dag till dag.
Det är för
stenålderns arbete och kamp som människan är utrustad. Stenålderslivet är vår
naturliga tillvaro.
Hur "kulturen" sett ut under denna
dominerande del av vår tillvaro kan vi gissa oss till ganska bra, eftersom vi
biologiskt sett är samma människor nu som då.
Grupperna var små,
det fanns inga främlingar i vardagslivet. Maktrelationer och arbetsmetoder var
begripliga. Samhället var genomskinligt. Sammanhangen var överskådliga.
Ingen behövde
således känna sej dum.
Det måste ha funnits ett sinnligt samband
mellan människan och naturens material. Den som tillverkade ett nyttoföremål
måste ha fallit för frestelsen att göra det så vackert som möjligt. Och kanske
sjunga under arbetet dessutom.
Den som nedkämpat
ett villebråd måste ha känt behov av att berätta om det för dem som inte var
med, spela upp händelsen på nytt och brista ut i sång över segern.
Till de stora
upplevelserna måste då som nu ha hört kärleksmötena, knullandet, det som man nu
bara talar om grabbar emellan (och tjejer emellan, antar jag), men som man då kunde
tala fritt om och ha kul åt, eftersom det då inte fanns någon glädjedödande
kristendom.
Efter att vi under 99 procent av vår tillvaro
levt stenåldersliv började så den märkliga utveckling som trängs ihop på den
sista procenten av vår tillvaro – bronsålder, järnålder, medeltid, nyare tid
och atomålder. Eller mer upplysande: slavsamhälle, feodalism, kapitalism och
olika försök till socialism.
Det hade uppstått
ett överskott att slåss om. Det som ryms på den sista procenten av vår tillvaro
är därför olika former av klassamhällen. Den kultur vi vanligen pratar om är
olika härskande klassers kultur.
När vi kommer fram till socialismen, när det
arbetande folket blir den härskande klassen, då kommer det att växa fram en
äkta folklig kultur.
Kan vi skynda på
förloppet genom att försöka skapa en folkets kultur redan i dag? Det är den
fråga som vänsterns författare, dramatiker, låtskrivare och sångare ställs
inför. Spännande och uppfordrande är det!