Den som inte har råd har inget behov

En av de skrivande kolleger jag beundrar heter Gunder Andersson. Den 3 november 1993 skrev han i Aftonbladet och jämförde behov med betalningsförmåga. Han citerade en politiker som ville "höja dagistaxorna kraftigt" för att "minska behovet av barnomsorg".

Behov blev alltså lika med betalningsförmåga. Den som inte kan betala har inget behov.

Till exempel unga människor som vill flytta hemifrån och bilda familj. Kan de inte betala svindyra hyror så har de inget "behov" av lägenhet.

Med detta språkbruk kan man trolla bort arbetslösheten. Om inte arbetsgivarna vill betala skäliga löner finns det inget "behov" av arbete, så varför bekymra sej.

Så här kan man också lösa svälten i tredje världen. Eftersom de svältande massorna inte har råd att importera födoämnen finns det inget "behov" av föda.

Det känns skönt att det finns politiker som på ett nyskapande sätt vill öka rättvisan i världen, skrev Gunder Andersson.

Bra att veta. Särskilt för dom i Sverige som vill syssla med ulandshjälp. De kan sluta med sin välvilja.

För eftersom det inte finns pengar i uländerna, så finns det ju inte heller någon efterfrågan.