Nu har jag slutat köra bil. Jag har faktiskt också sålt bilen för
att inte frestas sätta mej vid ratten. Hur jag känner det har poeten Ove
Klinthäll beskrivit bättre än jag själv kunde göra:
Kör du bilen
trött och sjuk,
ja då är du
benägen
att volta
runt och hamna
i en allt
för tidig grav.
Du somnar
kanske plötsligt till
och så
försvinner vägen.
Se till så
att du inte tuppar till
och tuppar
av!
Jag har fantasi, det hör väl till mitt yrke som skriftställare.
Jag har föreställt mej vad jag skulle kunna ställa till med. Jag har föreställt
mej krocken med en annan bil, plåtskadorna, skriken och gråten från kvinnan som
ramlar ut ur den andra bilen med sitt barn i famnen, det tillplattade
barnhuvudet under mitt vänstra framhjul, eller bara tvisten med den andra
bilföraren innan polisen kommer och tar upp vittnesmål och skriver rapport.
Du som vill köra bil på dagens snöiga och
hala vägar, använd din fantasi och föreställ dej vad som kan hända innan det
händer. Och låt bilen stå! Då har din fantasi räddat dej från… ja från vad vet
du inte. Men var glad åt att du inte får veta det på riktigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar