Sista
dan på året. Och man lever tydligen in på 2013 och fyller 88 år. Det väcker
tankar. Man lever ju på övertid. Hur gammal ska man bli? Hur gammal vill man bli?
Hur
länge orkar man blogga varje dag? När orken sviktat har jag tagit hjälp av
poeten Ove Klinthäll. Nu undrar jag om han också börjar bli gammal, när han
skriver halvbra vers som den här:
Alliansens
bil har strul den.
Pys
på alla fyra hjulen.
Men
dom kör väl på - på fälgen
även
efter nyårshelgen.
Vad
kan man då vänta sej av det nya året? Tyvärr är det inte valår, så Reinfeldts
folkfientliga regering kan sitta kvar ett tag till. Man skulle kunna önska att Försäkringskassans
och Arbetsförmedlingens tjänstemän visade lite civilkurage och vägrade
misshandla folk.
För
egen del kan jag bara önska att få hänga med ett par år till. Trots ont i
ryggen och taskig hälsa. Bara för att få se om mitt gamla parti kan rycka upp
sej. Jag var socialdemokrat så länge sossarna själva var det. Kan de bli det
igen?
Den
som lever får se. Om 2013 blir mitt sista år så kan jag kosta på mej en liten
fundering med en travesti på Hasse Anderssons gamla hit:
Får
man ta katten med sej in i himlen?
Hon
är så mjuk och go och nosen alldes skär.
Får
man ta katten med sej in i himlen?
För
utan den vill jag inte vara där.
Men
– nytt år nya möjligheter. Stå på er! Håll igång! Vi ses!