Jag har skrivit hundra böcker, hur fan det nu har gått till. Jag
måste ha haft lika många idéer, jag måste ha haft fantasi. Nu vaknar jag
varenda morgon med ett huvud som är alldeles tomt på tankar och idéer. Då
vänder jag mej till min favoritpoet Ove Klinthäll och ber honom säga det jag
vill ha sagt. Och minsann, hos honom fungerar förmågan:
En
obegriplig massa pengar finns i dessa dar
hos rikt och
skrikigt folk som vill ha hälften kvar
och öka sin
förmögenhet – men tillvaron är hård
för äldre
tysta människor som har behov av vård.
En sån är jag, alltså en gamling som har behov av vård. Och vård
får jag, för Norrköpings kommun tar väl hand om sina gamlingar. Skulle jag ha
tråkigt kan jag låta mej uppmuntras av ovanstående poet som skaldar:
Tiden har
brått.
Året har
gått
fort som ett
skott.
Lärde vi
nåt?
Ont eller
gott?
Vi vet ej
ett spår
hur det blir
nästa år.
Men snart är
det vår.
Skål och
gutår!
Det är skönt med folk som kan hålla humöret uppe. De behövs för
att hindra oss andra andra att deppa hop. Men jag som är helnykterist, kan jag
utropa Skål och gutår? Jajamensan!
Det minner om Carl Michael Bellman och är alltså litteratur. Och som
skriftställare kan jag inte ta avstånd från storheterna i mitt yrke. Skål och
gutår! Så höjer jag mitt glas med sockerdricka och önskar er alla en god
fortsättning på det nya året!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar