Tecknare kan rita en bild av mej, en fotograf kan ta ett foto av
vem som helst. Mer sällsynt är ett porträtt på vers. Det ska en skicklig poet
till, och en sådan är Ove Klinthäll som porträtterat mej så här:
"Nu går
jag ut", sa gamle Sven
"och
sätter fyr på marknaden!"
Men dock,
han tänkte efter först:
"Var
blir effekten bäst och störst?
Gå in till
skolan nån lektion
och be dom:
Gör revolution!
Att spränga
eller nåt på ICA?
Nej, där
finns inte några rika.
Dra in till
stan, till H&M
och hota med
att spränga dem?
Lars
Stjernkvist borde sättas dit,
men han är
ju en trevlig skit.
Och
Reinfeldt borde klippas till,
men slåss är
ingenting jag vill.
Så då, vad
gör jag. Sitter här
som hjälplös
revolutionär
och tänker
70-tal och gnäller.
Det vart ju
ingen skräll då heller.
Nå, faktiskt
är jag ganska trygg
men har nåt
fanstyg i min rygg,
kan knappast
gå och inte jogga.
Men en sak
kan jag ändå: Blogga!
Det är just
nu det enda stället
där jag kan
slåss mot tjyvsamhället!
I går ägnade DN kultur en helsida åt att kritisera Trälarnas
vänstervridning med anledning av nyutgåvan. Med ett foto av mej från 1969 med
Che Guevara i bakgrunden. Kritiskt ja, men skitsamma vad som sägs, huvudsaken
att det sägs, och en helsida i DN är väl värd ett par hundratusen som
annonsplats.
Nu sitter jag här med nåt fanstyg i ryggen och ska fylla 89 och
känner att jag nog gått för länge ovan jord. Därför är jag glad att ha fått
uppleva, inte bara tecknade och fotograferade porträtt utan också det fina
porträttet på vers som står härovan. Nu kan jag kila vidare utan att känna mej
bortglömd.