Jag vet hur
begåvad dagsvers ser ut. Den får jag från poeten Ove Klinthäll. Han dräller
verser omkring sej varje dag och jag hoppas han lägger ut dom på webben och
inte bara skickar dom till vänner och bekanta. Han är ett nöje att läsa. Till
exempel:
Stjärnor blinkar varmt i natten –
fast det är så himla kallt –
över landets land och vatten
över skog… ja, överallt.
Ack, jag borde kunna tänka
något orjinellt om kloten
som jag ser på himlen blänka,
men jag är för tom i roten.
Helt tom i
roten är man nog inte om man kan yttra sej så här på vers:
Religionerna ställer förfärliga krav,
är ofta nog mörka och trista.
De präglar sitt folk tills det sänks i sin
grav
i en prästerskapsgodtagen kista,
samt hotas, dessvärre, när detta har skett
att gå till ett kärlekslöst helvete hett.
Om jag vore en mer karismatisk person,
ja, då skulle jag skapa en glad roligion.
Och apropå
religioner:
På håll hör jag prästen i radioandakten
predika beskedligt om skönhet och under.
Ser han ej hatet och människoslakten,
hör han då inte kanonernas dunder?
Mängder av människor dödas och såras,
tillgång på människo-blodstänk är god,
men prästen han talar så ögonen tåras
om Jesu, vår frälsares, dyrbara blod.
Om
vardagslivets fröjder och bekymmer diktar han också. En del av hans verser går
att sjunga. Här har han nog haft Evert Taubes Sololá i bakhuvudet:
En herre blåser ut sitt ljus på kvällen
och går till sängs och tycker det är bra.
Där ligger redan frun som heter Ellen
och hon är kurvig, vacker ung å gla.
Han trevar lätt på frun på vissa ställen
och mot förmodan gör hon vad hon ska,
så strax därefter så blir hon på smällen,
men var det meningen? Nå, vad vet ja?
Att läsa
begåvad dagsvers är ett nöje som jag unnar mina medmänniskor. Vem som helst
borde kunna börja dagen med att läsa en klinthällvers. Alldeles gratis. Hur
många nöjen är det nuförtiden? Ut med Klinthäll på webben!